Mitt liv som knäckebröd, alltid så torr och spröd små hål i fullkornsmjöl.
Jag faller sönder av mig själv. En miljon hål i mitt dystra skal fylld av luft från en rep lokal,
en knastrig röst som knappas är normal. Jag kastar mig ut i en ny grym dag
som lätt tar knäcken på en så som jag, riskerar alltid varje andetag.
I en inrutad och torr miljö blir man lätt ett gammalt surdegsbröd som kan ta knäcken av sig själv

Allting blir så klart på natten som ett kol filtrerat vatten skiner allting klart.
All förvirring och förnedring i en märklig form av mening det blir uppenbart
Hur lätt din ljumma röst kan lugna mig
Jag upphör aldrig att förundra mig
Du är ett test för mina dygder, en fest för mina synder med ett grusigt sår
du finns överallt omkring, i luften jag drar in, alltid tätt inpå
du bedövar mig, du bedövar mig som ett giftigt moln.
Allting blir så klart på natten som ett kol filtrerat vatten skiner allting klart.
Du är en tanke så förförande, samtidigt förgörande men underbar
det är något ogräv bart som finns hos dig
en dunkel vålnad som förföljer mig
som en circus clown på tekis som en mobbare på lekis kör du på som jag
vi är ett luft slott jag vill bygga upp nån fejkad lycka i ett andetag
du bedövar mig, du bedövar mig som ett giftigt moln