För två veckor sedan ropade mamma till mig att jag skulle komma upp. Väl uppe berättade hon att Cico på något mystiskt vis hade hoppat in bakom hö gallret och vare där upp och ned under än tid. Vi vet inte hur länge. Men mamma hade tage lös hon och så fort hon vart fri började hon sprang som nån idiot runt runt i buren. Jag öppnade och då hoppade hon rakt ut ur buren och ner på mitt knä. Ja la tillbaka hon i buren och lät hon vara i en dag för att hon antagligen var i chock efter insedenten. Nästa dag gick jag och kollade på hon. Hon hade inte rört maten jag hade gett henne eller drucke något vatten. Jag tog upp hon och kollade på henne. Hon hade en blodhinna ovanför ögat och värkade inte kunna se på något av ögonen. Mamma och jag misstänker att hon hade fått starr. Jag lät henne vara i några dagar till och gav hon mat och sallad varje dag. Hon åt aldrig maten men smakade lite på salladen då och då. Idag är är det två veckor sedan hon åt något riktigt. Hon hade bleve så mager att jag nästan kunde ta min tumme och pekfinger runt hennes mage. Innan var hon en riktig tjockis. Rund som ett klot var hon.

Imorse när jag gick upp för att gå på skolan kollade jag ner i buren för att se hur hon måde. Hon låg mitt i buren och andades väldigt tungt. Jag förstod att hon skulle dö. Det har jag gjort i flera dagar. Och när jag kom hem låg hon på samma ställe med en hö bit i munnen. Hon hade alltså försökt äta men dog sedan.

Jag skulle aldrig ha köpt dig. Du såg ut att vara så lycklig med alla andra marsvin du bodde med innan du kom till mig. Du hade haft det bättre där. Jag har tage dig förgivet och gett alldeles förlite upmärksamhet. Jag var helt enkelt inte värd dig.

Älskar dig och saknar dig Cico...<3